Att engagera sig i sin församling och delta vid möten och danser är förståss viktigt, det är både stärkande för den personliga tron och för andras, det är när delarna av kristi kropp samlas som kroppen kan fungera på ett funktionsdugligt vis och genom det gestalta Yeshuas bud på ett balanserat vis.
Det är dock nästan ändå viktigare att vi inte bara "predikar för de konverterade" utan att vi finns ute bland multituden av människor. Inte för att predika, men för att finnas där som goda hjälpande medmänniskor, kunna ge stöd, värme och hjälp. Sedan kan vi naturligtvis välja att samtala om vår frälsare och gud, men det ska inte vara ett krav eller ens en "rubrik" för våra goda gärningar, gärningarna ska löpa ur våra hjärtan så som vattnet springer ur källan.
Jag tror det är det absolut viktigaste. Att utan villkor ge godhjärtat, jag tror att det handlandet om något kommer även att vända andra mot ljuset och hjärtats väg. Genom Jah's ende son. Jah Rastafari!
måndag 30 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
håller med dig. Jag tror det måste komma inifrån oss. Det måste finnas en glöd hos människor att nå ut med Kristus budskap. En sann kärlek.
Skicka en kommentar