torsdag 11 december 2008

Ateist-TV

Var det någon som såg Christer Sturmarks TV-program på 8an igår? Nå, det gjorde iallfall jag och känner mig lite småkritisk idag. Christer Sturmark är sådär positiv och mysig så det är svårt att bli arg på honom, i bästa fall tycker jag bara synd om honom, han har tydligen inte haft det så lätt och flera av hans åsikter är ganska sunda. Han är ju närmast en lättviktare jämfört med Dawkins som åtminstonne jag upplever är en bättre retoriker och ofta levererar tyngre argument, medan Humanisterna med Christer i spetsen bara upprepar och upprepar sina få och uttjatade argument om vetenskaplig analys och sannolikhetslära.



Jag småfnissade för mig själv när jag såg att hans gäst i detta (vad jag förstår) första pogram var Björn Ulvaeus som också är medlem i Humanisterna och framträtt tillsammans med Sturmark vid flera tillfällen, kändes lite fegt att ta med en polare i första programmet...

Det som gjorde mig lite upprörd var att Ulvaeus gång på gång tog upp att vi ska vara stolta över och värna om den europeiska historian (som ett slags motviktsargument mot religion och tro), upplysningstiden där man gjorde uppror mot kyrkans auktoritära och totalitära makt, där förnuftet ställdes högt... Sturmark nickar förståss ivrigt och glatt åt detta hela tiden.... och jag kände bara, vänta nu?

Finns det verkligen ett motsatsförhållande mellan upplysningsfilosoferna och Guds existens? Finns det ett motsatsförhållande mellan förnuft och religion? Det gör det naturligtvis inte så Björns argument föll sig ganska platt, hade så gärna viljat tagit upp detta med honom i direktsändning. Naturligtvis trodde de flesta upplysningsfilosoferna på Gud i en eller annan utsträckning även om det fanns ateister även på 1700-talet, men det var ju inte mot gud man skapade revolution, utan mot Kyrkan som maktcentrum och mot rojalismen.

Under min tonårstid så var Voltaire och Rosseau två stora förebilder för mig och det har ju skapat den jag är idag, jag trodde på Gud redan då, och studerade voltaire...så var jag någonslags avart då? Eller finns det ingen hållbarhet i Björns argument, vad tycker ni?

onsdag 10 december 2008

Blott en skärva

A
A
A


Vem är jag? Ett fragment, ett stoft som slungats ut i evighetens rymd.

Likt splitter av skimrande kristall som spridits för vinden med känslan av ett oändligt avstånd till de andra skärvorna, stoftet, men med samma urprung.

Och i rätt ögonblick, när morgondiset lättar och gryningsljuset når mig med sina första friska strålar så reflekteras ljuset i den blotta skärva jag är och för ett ögonblick förnims hela härligheten.

För en kort stund så skiner riket genom mig och åter påminns jag om mitt faktiska ursprung... ...i en annars så tyst och dunkel natt.

Längtan efter herden ömmar och på svaga ben faller jag ödmjukt ner på knä inför det stora och ofattbara... ner på knä, i vördansfull bön.