Silvertårar faller, skär likt motorvägen genom vildmarken, ner över din lena kind.
Bakom blanka ögon ser jag en glöd, en kvinnas flammande inre styrka. Orubblig som hälleberget, klar som en blixt över öppna marker.
Som du kämpat och slitit. Önskat att du hade mer, att du fick räcka till. En längtan, så som öknen törstar efter det välsignade regnet, att få bli en hel familj. Ett hopp ersatt av dunkla nätter och högar av krav.
Men du har alltid givit det som betyder mest, glöm aldrig det, det bara du kan ge. Kärleken ifrån mor till barn. I dina armar behöver de aldrig vara rädda. Ingen är så stark som du, om du bara visste...
Jag hoppas att dina tårar en dag ska sluta falla och att alla dina drömmar ska bli sanna. Ge aldrig upp, ge aldrig upp.
Tack för att ni kämpar, ni är hjältinnor. Det här är en hyllning till var ensam mamma.
5 kommentarer:
En välbehövlig lovprisning!
Tack broder! Vi glömmer så lätt bort de riktiga hjältarna.
Vackert.
Sen har jag en annan fråga.
Hur är kopplingen rastafari +cannabis? Anledningen till att jag frågar är att jag haft förflutet med cannabis kulturen. Rökt mycket i mina dagar (vilket inte var bra)
Men jag är ändå lite intresserad av kulturen än. Skulle vara kul om du skrev ev artikel om just sambandet till cannabis. )
Tack Sleepaz. Ja, det kan jag återkomma till! Problemet är det att det är en av de delar som folk ofta förknippar med, och på ett negativt vis, rastafari.
Så jag väljer oftast att inte tala kring det utan säger bara att jag själv inte röker.
Men det är ett intressant område och det finns positiva element kring cannabis, inte minst ur ett medicinskt perspektiv. Jag ska återkomma till det när tiden känns mogen.
Skicka en kommentar