Så ett litet inslag av poesi igen, skrev den förra året, men sommarens fägring och glädje får mig att åter tänka på livets goda stunder, minnen.
Jag har dansat på toppen av en vulkan
En dag av oändlig frihet och lycka
Hela världen låg under oss och bara den diamantprydda sprakande natten ovanför
Vi kände oss som gudar
Ett med universum
Jag tror inte något hade kunnat skada oss
Jag minns att du stod hänförd där min vän
Jag ser tillbaks på mitt liv och det är en av mina lyckligaste stunder
Ett minne jag vårdar ömt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tittar förbi och säger fridens :)
Trevlig blogg.
Tack broder i kristus! Kul att det dyker upp kommentarer :)
Skicka en kommentar