Att ge

Har under de senaste dagarna sjunkit ner i ganska djupa tankar och ifrågasatt mig själv, min tro, vem jag blivit och vem jag vill vara. Själva tron i sig är stark och jag glädjs åt bönens styrka men jag har snarare ifrågasatt vem jag blivit av tron. Jag har börjat se att samtidigt som tron stärkt mig och givit hopp så har den också stärkt mitt ego och min stolthet vilket egentligen strävar bort ifrån mitt mål och det jag försöker lära mig av Kristus.

Ibland är jag verkligen generös men jag kan verkligen bli dumsnål. Något som fick mig att börja tänka på givandets glädje var när min fantastiska blivande hustru pratade om att vi borde samla in lite av vår fina rabarber i knippen och ge bort till några människor så vart min spontana reaktion att "det är bättre att vi sparar och fryser in till vintern". Jag förstod att hon vart besviken på mig och jag kom att fundera på vad jag håller på med egentligen. Självklart borde vi dela vår fina skörd och glädja andra människor! Det är så fundamentalt enkelt, men ibland ändå så svårt och det gör mig lite arg på mig själv. Hans Majestät Haile Selassie I uttalade sig om detta en gång:

"There is nothing more worthwhile and rewarding in life.
Than to work for the benefit of others.
One can derive more pleasure from giving than from receiving."
-Haile Selassie I, Augusti, 1971