Tillbaks och på kontoret igen.

Så, nu har Papa landat och smält de senaste dagarna. URF 2008 är över sedan ett par dagar och man är tillbaks i de vanliga vanorna. Jag tycker tyvär att det var ovanligt mycket bad vibes på festivalen i år. Det var fler otrevliga människor både bland besökare o vakter och betydligt färre besökare än tidigare. Jag tror det finns tre skäl till det sistnämnda, dels har det inte skrivits lika mycket kring festivalen och jag gissar att Uhuru Productions marknadsföringsbudget inte varit lika stor pga ekonomiska svårigheter samt förståss vädrets makter.

Vädret var dock faktiskt väldigt bra. Ett par enstaka skurar men både fredag och lördagkväll sprack himlen upp, det kändes verkligen som en välsignelse ifrån ovan. Första gången var när Luciano spelade, andra Morgan... då skingrade sig molnen och solen strålade ovanför oss. Lerigt var det dock o vi gjorde rätt i att köpa gummistövlar åt hela familjen!

Maten höll också lägre standard i år som jag upplever det och jag saknade verkligen det Etiopiska köket. Men Salt Fish Patties med Gingerbeer smakade underbart!

Artisterna var dock väldigt bra! Luciano brilljerade och Morgan likaså. Groundation som jag annars älskar var bra men höll lägre nivå än vanligt. Deras Trombonist fick förhinder och det var lite rörigt backstage så jag tror det påverkade dem. Albarosi var helt ok men för lite energi tycker jag. Det sista vi såg var legenden Burning Spear och jag vart förvånad över att hans röst fortfarande är så stark vid 68 års ålder, riktigt grymt var det! Stort Big Up till hans blåssektion, vilka killar!

Vi fick intervjuer med bland annat Queen Ifrica, Luciano, Morgan Heritage och Beenie Man. Många valde att lämna festivalen direkt efter spelningen p.g.a Babylons framfart och jag blir tyvär inte förvånad om många väljer att inte återkomma till Sverige.