tisdag 19 maj 2009

Profetiska drömmar

..nej kanske inte. Men under mitt liv har jag haft ett antal drömmar med en andlig koppling som känts väldigt påtagliga. Det kanske inte alls är ovanligt eller så men det fascinerar mig och i svåra stunder återkommer jag ofta till dessa drömmar.

Nu var det dock minst två år sedan jag drömde något sådant... och jag saknar det och kan inte låta bli att undra varför jag inte drömmer så längre.



Drömmarna har handlat om allt möjligt ifrån att jag som sjuttonåring fick en dröm där jag fick budskapet att jag ska lära världen om rastafari (det här var innan jag själv riktigt visste vad rastafari var och inte ens lyssnade just så mycket på reggae)... till drömmar av mer apokalyptiskt innehåll. En dröm som jag minns starkt var hur jag skådade hur världen förgjordes framför ögonen på mig min familj och en del andra kristna, allt rämnade i ett atomkrig och vi såg hur allt raserade i vågor som kom emot oss, men just när det var våran tur att förgås så avtog förödelsen och istället betraktade vi hur ett nytt Eden uppstod och hur en ny dag grydde i det nya riket.

En annan dröm som jag också fortfarande minns starkt (och som liknar den ovan nämnda) är hur jag befann mig i New Orleans med några närastående människor i en vindsvåning med takglas. En enorm storm drog in över staden och förgjorde den i mycket, vågor av gräshoppor, regn, hagel och olika skaldjur (krabbor, hummrar etc) drev med stormvindarna och konsumerade allt i sin väg och hamnade i drivor på såväl tak som gator. Några mindre djur kom in i sprickor i utrymmet jag befann mig i men även här så klarade jag mig, stormen avtar och jag går ut på gatan. Här samlas nu kostymklädda svarta människor i tysthet, jag befinner mig också där men är ensam vit alla vänder vi oss mot öster, mellan husen och där gatan tar slut syns låga kullar eller berg och vi enas alla i en gemensam bön. Samtidigt som vi börjar be till herren så stiger solen upp och vi badar i ett fantastiskt glödande och värmande ljus och jag känner hur tårarna kommer.

Något intressant i detta är att ett halvår senare drar en storm in på riktigt över New Orleans och förgör stora delar av staden. Jag tror inte de har samband men ändå ett intressant sammanträffande. Men nu var det som sagt längesedan jag drömde något som påverkade mig i själen, drömmar som lever vidare och för evigt blir kvar i ens minne.

1 kommentar:

Unknown sa...

Greetings broder! Ursäkta att jag inte har skrivit förrän nu. allt väl med dig och familjen! Intressanta drömmar, har haft en liknande domedagsdröm där jag klarade mig tillsammans med en broder som inte ens var kristen. Nu vet jag inte vad det betyder, men möjligen att jag borde bli mer ödmjuk oavsett omständigheter för vi är alla lika inför Gud. Kanske att jag som kristen aldrig särskiljer mig från andra, eller i alla fall skall leva i både kropp och sinne som jag inte gör det.

Var stark i tron broder!