torsdag 11 december 2008

Ateist-TV

Var det någon som såg Christer Sturmarks TV-program på 8an igår? Nå, det gjorde iallfall jag och känner mig lite småkritisk idag. Christer Sturmark är sådär positiv och mysig så det är svårt att bli arg på honom, i bästa fall tycker jag bara synd om honom, han har tydligen inte haft det så lätt och flera av hans åsikter är ganska sunda. Han är ju närmast en lättviktare jämfört med Dawkins som åtminstonne jag upplever är en bättre retoriker och ofta levererar tyngre argument, medan Humanisterna med Christer i spetsen bara upprepar och upprepar sina få och uttjatade argument om vetenskaplig analys och sannolikhetslära.



Jag småfnissade för mig själv när jag såg att hans gäst i detta (vad jag förstår) första pogram var Björn Ulvaeus som också är medlem i Humanisterna och framträtt tillsammans med Sturmark vid flera tillfällen, kändes lite fegt att ta med en polare i första programmet...

Det som gjorde mig lite upprörd var att Ulvaeus gång på gång tog upp att vi ska vara stolta över och värna om den europeiska historian (som ett slags motviktsargument mot religion och tro), upplysningstiden där man gjorde uppror mot kyrkans auktoritära och totalitära makt, där förnuftet ställdes högt... Sturmark nickar förståss ivrigt och glatt åt detta hela tiden.... och jag kände bara, vänta nu?

Finns det verkligen ett motsatsförhållande mellan upplysningsfilosoferna och Guds existens? Finns det ett motsatsförhållande mellan förnuft och religion? Det gör det naturligtvis inte så Björns argument föll sig ganska platt, hade så gärna viljat tagit upp detta med honom i direktsändning. Naturligtvis trodde de flesta upplysningsfilosoferna på Gud i en eller annan utsträckning även om det fanns ateister även på 1700-talet, men det var ju inte mot gud man skapade revolution, utan mot Kyrkan som maktcentrum och mot rojalismen.

Under min tonårstid så var Voltaire och Rosseau två stora förebilder för mig och det har ju skapat den jag är idag, jag trodde på Gud redan då, och studerade voltaire...så var jag någonslags avart då? Eller finns det ingen hållbarhet i Björns argument, vad tycker ni?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ja där verkar Björn inte veta vad han snackar om riktigt. Här kommer ett långt inlägg för den intresserade :)

Faktum är ju att humanismen vore inte det den idag är utan kristendomen, värt en eftertanke. Även om Erasmus av Rotterdam och Luther kom i luven på varandra så kan man ändå inte förneka dessa herrars spridning av humanistiska tankar som kom iom reformationen och dess betydelse för en humanistisk utveckling.

“Erasmus sökte förena den kristna tron med antikens bildning. Genom utgivningen av Nya Testamentets grekiska text år 1516 inledde han en ny epok i bibelöversättningens och det vetenskapliga bibelstudiets historia. Hans kritik av kyrkliga missförhållanden och religiös förflackning beredde vägen för reformationen. När Luther angrep viljans frihet kom det dock till en brytning mellan dem. Tidvis uppträdde Erasmus som ledare för en tredje väg mellan reformationens huvudkombattanter.“
Källa : http://en.wikipedia.org/wiki/Desiderius_Erasmus.

Värt att spana in den kristna humanisten Huldrych Zwingli och sitt reformations arbete som han genomförde i Zürich också.

Vidare info om humanisternas rötter som även innan reformatationen har har mycket influencer från tidiga kyrkofäder som Agustinus tex.

Ordet “humanism” kommer från latin, humanitas. Ett motsvarande ord saknades i den klassiska grekiskan. Första gången “humanitas” finns i källorna, är under stoicismen och kretsen runt den romerska fältherren Scipio. Stoicismen präglades av deras slutsats att människor är naturligt jämlika och de proklamerade ett allmänt människovärde. Slutsatsen byggde på idén om att det finns en moralisk objektiv världsordning som står i relation till människans samvete; dessa tankar finns emellertid redan i den äldsta litteraturen.

Med ett idéhistoriskt betraktelsesätt har humanismen vidare en betydande källa i Augustinus’ (354-430) De civitate Dei som fick till följd att och människovärdet höjdes, och krig och mord fördömdes allmänt som något ont. Även Summa Theologiæ och dess författare, Thomas av Aquino, har spelat en viktig roll i strömningens idévärld. I den boken går Thomas i viss polemik mot kyrkliga auktoriteter som till exempel Gregorius den store, och kritiserar synen på det “aktiva livet” (livet med medmänniskor) och dess egenskap av led i släktföljdens ordning men som idkas i längden av vissa lämpade personer, och det “kontemplativa livet” (livet ägnat åt Gud) som är styrd av förnuftet som enligt Thomas är högre än handlingen. I vissa situationer erkänner dock Thomas att det aktiva livet går före det kontemplativa.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Humanismen#Humanismens_r.C3.B6tter

Förnekar man den kristna trons inbladning tyder det på okunskap.

Dangereux sa...

Mycket bra sammanfattat Sleepaz, tack för det inlägget! Att Kristna konstant ska ha bromsat utvecklingen är ju inte sant, vet att jag debatterat detta på andra ställen. T.ex. trodde inte Kyrkan att jorden var platt, om jag inte minns helt fel så var de äldsta kristna gestaltningarna av en rund jord som vi hittills har hittat ifrån 400-talet.

Så, nidbilden av att vi kristna per automatik är bakåtsträvande är rätt så sorglig och jag förstår inte riktigt vad man vinner på denna smutskastning. Tack igen!

Jacob Hjort sa...

Frid broder!

Det är tyst från dig. Hur är det?

//excelsis

Dangereux sa...

Tack för frågan Excel...
Ja, Heaven & Hell skulle jag säga... Men jag lever, och det är det viktigaste!

Bitte sa...

Klokt och tänkvärt inlägg. Att försöka skapa ett motsatsförhållande mellan förnuft och tro är ateisternas stora misstag, det är det som förvandlar förbundet Humanisterna till en sekt snarare än en organisation.