
Jag småfnissade för mig själv när jag såg att hans gäst i detta (vad jag förstår) första pogram var Björn Ulvaeus som också är medlem i Humanisterna och framträtt tillsammans med Sturmark vid flera tillfällen, kändes lite fegt att ta med en polare i första programmet...
Det som gjorde mig lite upprörd var att Ulvaeus gång på gång tog upp att vi ska vara stolta över och värna om den europeiska historian (som ett slags motviktsargument mot religion och tro), upplysningstiden där man gjorde uppror mot kyrkans auktoritära och totalitära makt, där förnuftet ställdes högt... Sturmark nickar förståss ivrigt och glatt åt detta hela tiden.... och jag kände bara, vänta nu?
Finns det verkligen ett motsatsförhållande mellan upplysningsfilosoferna och Guds existens? Finns det ett motsatsförhållande mellan förnuft och religion? Det gör det naturligtvis inte så Björns argument föll sig ganska platt, hade så gärna viljat tagit upp detta med honom i direktsändning. Naturligtvis trodde de flesta upplysningsfilosoferna på Gud i en eller annan utsträckning även om det fanns ateister även på 1700-talet, men det var ju inte mot gud man skapade revolution, utan mot Kyrkan som maktcentrum och mot rojalismen.
Under min tonårstid så var Voltaire och Rosseau två stora förebilder för mig och det har ju skapat den jag är idag, jag trodde på Gud redan då, och studerade voltaire...så var jag någonslags avart då? Eller finns det ingen hållbarhet i Björns argument, vad tycker ni?