Personlighetstest

Såg att Excelcis gjort ett personlighetstest. Hoppar på trenden och så här lyder utlåtandet:

Papa Dans personlighetstyp:

Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa Papa Dan:

Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

Verkar ju uppenbart stämma rätt bra! :)

Testet finner ni: HÄR

The Lords Prayer in the land of Albion

Jag är inte bara förälskad i det Etiopiska riket och dess kultur. Har sedan jag var ung varit något av en anglofil också precis som min gode broder Reuben (även fast jag gillar fransk matkultur mer). Främst har jag kanske fascinerats av Irland som är ett fantastiskt land att besöka men även England. Försökte studera Gaeliska en gång i tiden på Uppsala universitet men kursen var tydligen populär så jag hamnade som reserv.

Som lite rolig kuriosa så finns det lite olika historier om Dans stam och bland annat så är en teori just att de tog sig upp och bosatte sig på Irland och de andra brittiska öarna. Ett magiskt folkslag med stor makt och koppling till älvfolket i Irändsk mytologi heter Tuatha De'Dannan. Detta ska alltså enligt vissa teorier vara just Dans stam och tack vare deras kunskap och ära fick de med åren en mytologisk status.

Hursomhälst... dagen till ära och med irländsk folkmusik i högtalarna så ville jag dela herrens bön med er. Den viktigaste bönen i det kristna livet så som jag ser det. Så har Kristus väglett oss till att be.

Ar n-Athair a tha air nèamh,

Gu naomhaichear d'ainm.
Thigeadh do rìoghachd.
Dèanar do thoil air an talamh,
mar a nìthear air nèamh.
Tabhair dhuinn an-diugh ar n-aran làitheil.
Agus maith dhuinn ar fiachan,
amhail a mhaitheas sinne dar luchd-fiach.
Agus na leig ann am buaireadh sinn;
ach saor sinn o olc:
oir is leatsa an rìoghachd,
agus an cumhachd,
agus a' glòir,
gu sìorraidh.
Amen

We Na' Forget Rome

Idag för 43år sedan mördades vår Kejsare vid 83års ålder och efter år av husarrest av den brutala kommunistregimen i Etiopien. Ofta så pratar rasta om att inte deala med döden. Låta de döda begrava de döda... eftersom vi aldrig dör, utan bara vilar. Men jag tycker att det är viktigt att INTE GLÖMMA och inte låta det hända igen. De korsfäste JahJah, de kvävde vår Kung låt oss ALDRIG GLÖMMA. Så låt oss be och meditera. Rastafari!

"“Throughout history, it has been the inaction of those who could have acted; the indifference of those who should have known better; the silence of the voice of justice when it mattered most; that has made it possible for evil to triumph.”
-Haile Selassie I

Ibland skäms man

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men vad håller svensk polis på med? De ser ju inte längre än näsan räcker, varför inte satsa personal och resurser på att hålla våra barn och ungdommar drogfria istället för att ge sig på världsartister som inte ens har sin hemvist här i Sverige? Förutom att de gav många musiker en kränkande behanling så leder ju detta till att många kommer dra sig ifrån att besöka Sverige igen, vilket leder till färre konserter, vilket leder till färre intäkter osv osv... så även rent ekonomiskt (och det är ju det viktigaste för Babylons pojkar) så agerade de ju helt fel... Nej vet inte riktigt jag, blir riktigt förbannad faktiskt.

RASTAFARI!

Guds behov av tillbedjan?

På ett internetforum så dök den frågeställningen upp... med följande utsvävning:

"Som människa tjänar man på att be till Gud, har jag förstått. Man kan få prylar, bli botad från sjukdom och få evigt liv om man tror på och tillber Honom.

Men varför är detta så viktigt för Gud? Vad tjänar han på det hela? Varför blir han sur på dem som inte tillber honom"

Eftersom jag inte skrivit på ett tag så tänkte jag att jag skulle posta mitt svar här åtminstonne:

Problemet är att folk har svårt att tänka abstrakt när det kommer till teologiska termer och litteratur. Icke troende har en tendens att läsa in en totalt antropomorfisk tolkning av Gud och att hans behov är verkliga.

Gud har inga behov eftersom Gud finns i allt och allt kommer ur gud, Gud har alltid existerat och Gud kommer alltid att existera. I det finns ingen äregirig och uppmärksamhetstörstande varelse.

"....men varför får man inte dyrka idoler då, varför ska man tillbe honom? Bla bla bla...."

Well, det finns nycklar och dörrar för att återförenas med den högste. Där i ligger bland annat tron. Gud struntar väll i vår uppmärksamhet som så... men genom att be till honom, tänka på honom och leva med honom så tappar vi aldrig den andliga kontakten, bandet till vårat icke köttsliga ursprung.

Guds kärlek är av omtanke då han vill se oss marschera in i Zion. Vänder vi oss till materien, våra köttsliga lustar och avgudadyrkan så driver vi iväg och det är det han försöker avstyra.

Som kristus sa så är stigen till himlen smal medan vägen till fördärvet är bred. Så, så som jag ser det så behöver alltså inte Gud bekräftelse men han vill att vi tänker på honom så vi inte tappar fotfästet och driver iväg och gör satans arbete. Därför ger jag tack och pris till Jah Rastafari varje dag. Selassie I!

Tillbaks och på kontoret igen.

Så, nu har Papa landat och smält de senaste dagarna. URF 2008 är över sedan ett par dagar och man är tillbaks i de vanliga vanorna. Jag tycker tyvär att det var ovanligt mycket bad vibes på festivalen i år. Det var fler otrevliga människor både bland besökare o vakter och betydligt färre besökare än tidigare. Jag tror det finns tre skäl till det sistnämnda, dels har det inte skrivits lika mycket kring festivalen och jag gissar att Uhuru Productions marknadsföringsbudget inte varit lika stor pga ekonomiska svårigheter samt förståss vädrets makter.

Vädret var dock faktiskt väldigt bra. Ett par enstaka skurar men både fredag och lördagkväll sprack himlen upp, det kändes verkligen som en välsignelse ifrån ovan. Första gången var när Luciano spelade, andra Morgan... då skingrade sig molnen och solen strålade ovanför oss. Lerigt var det dock o vi gjorde rätt i att köpa gummistövlar åt hela familjen!

Maten höll också lägre standard i år som jag upplever det och jag saknade verkligen det Etiopiska köket. Men Salt Fish Patties med Gingerbeer smakade underbart!

Artisterna var dock väldigt bra! Luciano brilljerade och Morgan likaså. Groundation som jag annars älskar var bra men höll lägre nivå än vanligt. Deras Trombonist fick förhinder och det var lite rörigt backstage så jag tror det påverkade dem. Albarosi var helt ok men för lite energi tycker jag. Det sista vi såg var legenden Burning Spear och jag vart förvånad över att hans röst fortfarande är så stark vid 68 års ålder, riktigt grymt var det! Stort Big Up till hans blåssektion, vilka killar!

Vi fick intervjuer med bland annat Queen Ifrica, Luciano, Morgan Heritage och Beenie Man. Många valde att lämna festivalen direkt efter spelningen p.g.a Babylons framfart och jag blir tyvär inte förvånad om många väljer att inte återkomma till Sverige.

Wanna go home

Mitt hjärta längtar, men jag ska stanna här och kämpa i Hans namn! Fick den här fantastiska låten skickad av en broder igår. Give thanks Judah! Underbar.