Nu var det dock minst två år sedan jag drömde något sådant... och jag saknar det och kan inte låta bli att undra varför jag inte drömmer så längre.
Drömmarna har handlat om allt möjligt ifrån att jag som sjuttonåring fick en dröm där jag fick budskapet att jag ska lära världen om rastafari (det här var innan jag själv riktigt visste vad rastafari var och inte ens lyssnade just så mycket på reggae)... till drömmar av mer apokalyptiskt innehåll. En dröm som jag minns starkt var hur jag skådade hur världen förgjordes framför ögonen på mig min familj och en del andra kristna, allt rämnade i ett atomkrig och vi såg hur allt raserade i vågor som kom emot oss, men just när det var våran tur att förgås så avtog förödelsen och istället betraktade vi hur ett nytt Eden uppstod och hur en ny dag grydde i det nya riket.
En annan dröm som jag också fortfarande minns starkt (och som liknar den ovan nämnda) är hur jag befann mig i New Orleans med några närastående människor i en vindsvåning med takglas. En enorm storm drog in över staden och förgjorde den i mycket, vågor av gräshoppor, regn, hagel och olika skaldjur (krabbor, hummrar etc) drev med stormvindarna och konsumerade allt i sin väg och hamnade i drivor på såväl tak som gator. Några mindre djur kom in i sprickor i utrymmet jag befann mig i men även här så klarade jag mig, stormen avtar och jag går ut på gatan. Här samlas nu kostymklädda svarta människor i tysthet, jag befinner mig också där men är ensam vit alla vänder vi oss mot öster, mellan husen och där gatan tar slut syns låga kullar eller berg och vi enas alla i en gemensam bön. Samtidigt som vi börjar be till herren så stiger solen upp och vi badar i ett fantastiskt glödande och värmande ljus och jag känner hur tårarna kommer.
Något intressant i detta är att ett halvår senare drar en storm in på riktigt över New Orleans och förgör stora delar av staden. Jag tror inte de har samband men ändå ett intressant sammanträffande. Men nu var det som sagt längesedan jag drömde något som påverkade mig i själen, drömmar som lever vidare och för evigt blir kvar i ens minne.
Postade detta nyss på skawars, lite tankar...vore kul att se vad du anser:
Sen kan man försöka definiera var som bör klassas som politik?...är det enbart politik i väst? Förekommer det inte även politik i Afrika? Och vad skall klassas som våra egna skapelser? Det finns på flera ställen i Skriften där Fadern ber människan själv att definiera olika företeelser som skall blir Faderns egen vilja...skall man se detta som människan potential att kunna nå en viss form av upplysning?...eller nå en viss insikt vad Gud vill?
Kanske bör vi kalla det allmänmänskliga för Babylon, för det har alltid funnits och kommer alltid finnas mänskliga skapade strukturer, sociala, politiska etc etc. Frågan är vilka som skall bestämma vad som är mänskligt och vad som inte är det? Vilka skall komma med dessa kriterier? Är inte allt tolkningar gjorda av människor?
Och kanske kommer vi närmare en bättre definition vad Babylon är om vi ser den mänskliga naturen som en del av Babylon(eller i alla fall med och skapar detta) oavsett vilka vi är, eller var vi är. Skriften talar om att människan är skadad av syndafallet(något som även Luther menade), vi är alla födda in i synd, samtidigt som biologin(och därmed även naturvetenskapen....om någon vill ha några "inomvärldsliga bevis") menar att vi drivs av själviska gener.
Kanske kan vi motverka babylon och strida mot detta, om vi ser vår egen synd?
Jag anser att Babylon är något universalt, för varför annars skall denna definition kunna vara något hot för oss som Skriften lär oss om vi så enkelt kan undfly den genom en geografisk flytt??
Selassie I!
Tack för ditt inlägg Reuben och ursäkta att jag inte svarat tidigare. Har varit lite off.
För att förklara min syn på sakenoch vad jag tror så kan vi inte fly satan genom en geografisk flytt. Men vi kan undvika dels frestelse och dels det reella hot som kommer finnas mot Israel i slutet av vår tid.
På samma vis som man inte sätter en präst i celibat att leva i ett horhus eller en fransk royalist bland franska revolutionärer på ett torg fyllt av giljotiner.
Det kommer komma en dag där vi tvingas välja sida, om vi vill ingå i samhället eller ställa oss utanför. Ta tecknet eller inte. Det kan vi göra här eller någon annanstans men jag tror defenetivt det kan bli svårare i vårt rent geografiska klimat. Dessutom så har vi ju tronen på en annan plats, en plats som även Uppenbarelseboken pratar om. Jag ser det som gudomlig vägledning. Men vi ska inte heller alla dit utan vi som kropp har olika uppgifter att fylla.
Nej, jag tror inte vi kan kalla det allmänmänskliga för Babylon, men vi kan kalla den syndiga delen av vår natur för Babylon, den befläckade delen som funnit i oss sedan utvisandet ifrån Eden. Det är alltså detta som vi kan kalla för själviska gener.
Självklart, precis som du säger, så kan vi strida mot babylon genom vår självinsikt. Genom meditation och genom att framför allt lyssna till och försöka följa Kristus bud och ord. Frigöra oss ifrån mentalt slaveri och syndens ok. Lyfta den feta grå slöja som mammon lagt över massorna. Men även så... så kan vi bara göra gott för oss själva och våran nästa. Draken är vaken och jag tror att inget kan påverka profetsiorna.
Vi kanske kan skjuta på det oundvikliga eller kanske ligger det ändå generationer bort. Men i slutändan handlar allt om att göra gott. Älska varandra, be och följa vår frälsare, här, eller någon annan stanns...
Rastafari!