Greetings and love! Jag vet att jag nämnt det tidigare, att de kristna kelterna fascinerat mig mycket och de brittiska öarnas historia, om myten kring hur Dans stam vandrade dit osv. Har nyligen läst boken Keltisk Andlighet av Harald Olsen och jag kan se fler likheter i den fornkeltiska kyrkan med rastafari än många andra, kanske inte helt underligt med tanke på att den Keltiska kyrkans rötter kommer ifrån den östortodoxa kyrkan. Men vi ska absolut inte blanda ihop saker och rastafari är ingen och kommer aldrig bli en kyrka enligt den snäva definitionen. Inga doktriner och ritualer och ämbeten även om vi precis som "kyrkorna" representerar kristi kropp.
Men det är banden och kopplingen till naturen som är så vacker och det är där jag ser en gemensam nämnare. En bön ifrån ett keltiskt kloster fastnade i mig, tycker den är så vacker:
Denna morgon när jag tänder upp elden på härden,
ber jag att Guds kärleks låga
skall brinna i mitt hjärta,
och i allas hjärtan som jag möter idag.
Jag ber att ingen avund eller ondska,
inget hat och ingen fruktan skall kväva den lågan.
Jag ber att ingen likgiltighet och apati,
inget förakt och inget högmod
skall skölja över elden som kallt vatten.
Må i stället gnistan från Guds kärlek
tända kärleken i mitt hjärta,
så att den kan brinna klart under hela dagen.
Må jag få värma dem som är ensamma,
de som har kalla och livlösa hjärtan,
så att alla kan få känna
den tröst som Guds kärlek är.
